// BLUNDARDAGEN.

Här följer min dag i korta drag skildrad genom blundande självporträtt tagna med iPhones taskiga selfiekamera.
 
Jag började dagen med en löprunda på sju kilometer. Jag fick ett par löpartights av min kusin för tre dagar sedan och efter det hände någonting och jag har varit ute och sprungit i skogen varje dag sedan dess. Alltså tre. Inte jättemycket men jag tycker om att samla på mig prestationer och tre sådana är ju inte allt för dumt. Här är jag alltså liggande i skogen under en mjälthuggspaus. Sådana behövs för oerfarna löpare som jag.
 
Sen duschade jag. Jag brukar vara ganska noga med att spara på resurser när jag kan men jag ska väl erkänna att när jag duschar blir det inte lika noga. Istället får det ta den tid det tar medan jag löser världsproblem och debatterar med mig själv medan vattnet blir kallare kallare.
 
Och sen åt jag en frukostlunch. Det var rostbröd färsk mango mangojuice om någon undrade. Och min morgonrock som jag haft i flera år men fortfarande är det mysigaste man kan ha på sig ungefär.
 
Efter det följer ett hopp i kronologin där jag mest såg på Grey's Anatomy och slösurfarde vilket jag försöker tillåta mig själv att göra ibland, innan jag åkte in till stan för att jobba. Här poserandes i bions kassa och jag ber till högre makter att ingen såg mig stå där och blunda samtidigt som jag fotograferade mig själv. 
Min dagbok | | En kommentar

// INTE-GÖRA-NÅGONTING-DAGEN.

 
 
 
Det är så här, vet ni, att en människropp måste vila för att orka med livet och det låter förstås självklart för det är det ju. Men i min egna värld, världen jag byggt upp och nu för tiden arbetar hårt för att riva ned och bygga om på nytt, har det inte riktigt varit så. Det är ungefär exakt som när man bryter ett ben i kroppen och det läker ihop fel och man måste bryta det igen för att det ska bli rätt. 
  I denna min felaktiga värld finns det inget värre man kan göra än att inte göra någonting alls. Enorma komplikationer med andra ord, för kroppen får inte vila och den bara bryts ned mer och mer tills man är där jag är nu. Och jag pratar inte nödvändigtvis om fysiska aktiviteter utan att liksom ständigt vara i rörelse som i att aldrig kunna stanna upp utan hela tiden känna behovet att utforska, skapa, umgås, ta vara på alla dagar, vara produktiv. 
 
Men det blir bakslag, resulterar i dagar av att endast ligga bland lakanen utan att klä på sig, borsta håret eller dra upp persiennerna för att lusten till allt försvinner. Man kan ju tänka att kroppen i dessa stunder får vila men nej, för ångesten blir som mest påtaglig när jag ligger där i min kropp och känner
nej nej nej vad gör jag med min dag det
får
inte
vara
här.
En person förklarade det som ett krig inne i mig som jag hela tiden måste hantera balansera dementera säga nej snälla lugna dig det blir för jobbigt nu. 
 
Kanske är det att jag är rädd för döden. Jo, så är det ju. Jag är är dödsrädd för att dö och därmed livrädd för att leva, känner hela tiden att när allt det här tar slut, kommer det här ha varit bra nog då? Jag vet inte, ingenting kommer ju vara värt det om det bara blir en livslång kamp. 
 
Idag har varit en sådan dag när jag inte gjort mycket mer produktivt än det på fotografierna ovan. I mina ögon är det långt ifrån bra nog, och jag vet att jag kommer må dåligt av imorgon se tillbaka på idag, och därför mår jag som jag mår. Inte så bra, alltså. Jag måste ändra på det här.
Min dagbok | | Kommentera

// PORTRÄTT

 
Människor | | 4 kommentarer
Upp