// VAD JAG INTE GÖR.

Jag kommer inte ihåg namn på karaktärer ur böcker och filmer. · Jag hittar inte någonstans. · Jag äter inte pyttipanna. · Jag lyssnar inte på house. · Jag somnar inte före tolv på kvällen. · Jag slutar inte tänka på killar jag hånglat med. · Jag svarar inte alltid när folk ringer till mig. · Jag dricker inte den sista klunken te. · Jag har inte Spotify premium. · Jag kan inte kallprata. · Jag färgar inte håret. · Jag utesluter aldrig möjligheter. · Jag har inte stickat på min halsduk på flera månader. · Jag tycker inte om vintern. · Jag är inte bra på att köra bil. · Jag vill inte flytta från Piteå riktigt än.
 
//Idé hämad från Julia//
Min dagbok | | 7 kommentarer

// DET STORA SKRIVARINLÄGGET.

Har ju verkligen tänkt göra detta inlägg hur länge som helst. Men här är det i alla fall, i sin renaste natur. Det vill säga direkt från bröstkorgen.
 
Jag har alltid skrivit. Jag skrev berättelser så fort jag lärde mig att använda en penna ungefär, på vinden har vi en hel låda full med bokstäver undertecknade Linnea. Och jag har alltid velat bli författare när jag blir vuxen, när nu det är.
  Kanske är det för att jag också alltid läst. Jag har en känsla av att det är det naturligaste i världen att ta del av någonting så himla bra och vilja vara lika bra själv - jag är den känslan. Därför skrev jag om trollkarlar när jag läst Harry Potter, och om hopplös kärlek efter Katarina von Bredow. Ni vet. 
 
 
När jag nyss hade börjat nian sökte jag jobb på Piteå-Tidningens ungdomsredaktion. Jag hade aldrig skrivit redaktionella texter förut, men tyckte det lät himla bra och det var det ju också. Idag är jag kvar där fortfarande, befarar den dagen jag kommer bli för gammal. Där har jag lärt mig att älska inte bara det fiktiva, men att förmedla redan befintliga historier. Så länge det finns människor som vill bli hörda, vilket det alltid kommer finnas.
  Det skönlitterära har ändå alltid pulserat i blodet och när jag i sin tur gick ut nian och kramade om min svenska- och engelskalärare som varit min mentor under de tre högstadieåren viskade hon: "Dedikera din debutroman till mig" (Karin det ska jag). 
 
Jag har få färdigställda texter. Ännu färre längre sådana - faktiskt noll. Men här är några av de saker jag skrivit. Det är skönlitterärt, prosalyrik, poesi, krönika. Oftast om saker som känns, ibland bara renodlat och därmed högst viktigt nonsens.

Jag tror på:
ord före vapen
bokstäver före knutna
nävar.
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag skrev för att överleva, det hade jag faktiskt gjort i alla fall men det skulle vara så jävla mycket svårare. Jag inser det sällan på en gång men vad som än händer blir det mycket verkligare när det är på papper. Och det är läskigt, men bläcket bryr sig inte om dina inre demoner och det är skönt att veta. Jag har provat på terapi men jag tror faktiskt att linjerna i anteckningsblocket lyssnar bättre än vad vilken kurator som helst gör. De tittar åtminstone inte uttryckslöst/med något vinklade ögonbryn på dig tills du slutat gråta och det är ju i alla fall skönt.
 
Sedan är jag ju också av den uppfattningen att text kan förändra världar. 
 
Jag har aldrig riktigt vetat vart jag velat komma med ett inlägg av detta slag men nu vet ni mer om mig, mina texter, vad skrivandet är för mig.
Min dagbok | | 4 kommentarer

// DADELBOLLAR.

 
 
Fick helt plötsligt jättemycket dadlar hemma och tänkte att jag skulle göra någonting av dem. Dessa blev drömmigt goda och megalätta att göra. Satsen kan dock två- eller tredubblas, det blev inte särskilt många bollar.
 
2 dl havregryn
3 msk kallpressad kokosolja
7 dadlar
1 msk kakao
1 krm vaniljpulver
Kokosflingor för rullning

Mixa allt (jag gjorde det i en blender) och forma till bollar. Ni kan melodin, inga konstigheter. Men kanske ett lite energirikare alternativ än vanliga chokladbollar? Dadlar innehåller sju olika vitaminer och är lättsmälta vilket ger snabb energi. Har jag hört.
Min dagbok, Recept | | 42 kommentarer
Upp