// KRÖNIKA.

Förra fredagen skrev jag en krönika i tidningen som parafras på titeln till William Spetzs kommande teateruppsättning. Den handlar om en person jag aldrig fick lära känna.

/////////////////////////////////

Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? Jomen för att, jag förstår väldigt lite. Alltså i förhållande till saker jag förstår. Förstår inte logiken i blå mascara, eller relativitetsteorin. Förstår inte hur man föder ett barn - visst förstår jag principen, men inte hur det faktiskt ska gå till i praktiken - och jag förstår inte hur man slutar vara barn. Hur fan äter man ett granatäpple? Är universum oändligt? Hur i hela friden då? Tydligen är vissa oändligheter större än andra. Fattar absolut inte. Jag tänkte att man kanske fattar saker bättre i himlen.

Mormor jag vet att du är i himlen, och att vi egentligen knappt har pratat med varandra på riktigt, men jag tänkte bara rapportera lite. Du undrar säkert hur vi har det här. Mamma har det bra, ger mig matlådor varje gång vi ses för att hon vet att jag suger på att laga mat. Nu vet du också det. Hon har säkert ärvt sina matlagningskunskaper av dig, jag ärvde desvärre mina av pappa.

Piteå har förändrats mycket på sexton år - byggkranar överallt och säkert bättre busstider men mer monotoni. Jag tänker att du nog inte hade gillat hur kedjorna kommer hit och bulldozrar bort allt smått och fint. Kanske hade börjat oroa dig för vart du skulle köpa tråd till dina lampskärmar. Fast jag vet inte, jag kände egentligen inte dig så bra.

Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? För här går det visst lite åt helvete. Fyra kapade plan. En enorm våg i ett turistparadis. Det växer rasism i riksdagen - jag vet, jag hade inte heller trott det var sant - och trots att det gått sexton år så är jag lika diskriminerad i min kvinnokropp som du kanske var i din. För att världen är lika mansdominerad nu som den var då. Blev visslad efter på mörk gata, blev rädd, och jag undrar om du också var rädd någon gång. Inte för att du behöver bry dig om sådant nu, och det är säkert skönt.

Vi har fått ett nytt, svenskt ord. Hen. Det är fantastiskt, jag vet, men idioterna som fortfarande inte förstått sig på det är alldeles för många. Det osar främlingsfientlighet och förändringsfobi överallt, mormor, men det gjorde det kanske när du levde också. Människor är väl rädda, helt enkelt.

Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? För det där var de dåliga nyheterna. Det finns fler goda. Om några år tror jag man kommer kunna bota Alzheimers. Färre kommer behöva glömma som du glömde. Motkrafterna mot allt det onda blir starkare hela tiden, jag tror nyfikenheten kommer vinna över rädslan. Och jag hoppas att du har det bra i himlen, mormor.

|
Upp