// SOMMAREN

 
 
 
 
 
 
 
 
Cirka alla bilder jag tagit i sommar. Ni förstår varför jag inte bloggat. 
Min dagbok | | Kommentera

// PENSIONATET.

 
 
 
 
 
 
Jag hade precis kommit hem från Bråvalla, hade massa historier att berätta, det hade hon med, vi berättade dem i trädgården på Pensionatet, stans bästa ställe.
Min dagbok | | En kommentar

// JAG LEVER IGEN

Fyra månader sedan sist. Nyttigt tänker jag, att försöka upprepa fyra månader i sin hjärna. Spola tillbaka, repeat. Ja men tänk er att någon bryter upp er bröstkorg, typ bypass, rotar runt lite där inne. Inte så att någonting går sönder men så att det liksom blir rörigt. I o-ordning. Vi kan väl börja där. Sen var jag på festival i Umeå i slutet av maj. Tältade, dansade på dimhöljda ängar (ja det är sant). Halvknäckte ett revben men sådant är ok när det är pga för mycket stök och dans i ett publikhav.
 
Juni var rätt lugnt. Vikariatet på tidningen började, vilken lyx att få redaktöra över ett uppslag i veckan och springa in och ut från redaktionen med kamera, anteckningsblock, se, höra, notera, formulera. Bilade ner till Norrköping där i slutet av månaden och hade det så himla bra på ännu en festival. Levde i gummistövlar i ett regn som aldrig sköljde bort ett enda leende. Såg Björnstammen: "Jag kommer aldrig kunna se det sköra om jag inte slutar att bestämma mig". Woa. Aldrig gå och lägga sig innan 06. Aldrig ha rent blod. Aldrig bry sig om runnen mascara eller ömma tår.
 
Har skrivit mycket under hela våren. På hustak, bryggor, i parker, på fik. Noga utvalda ord på en buss eller snabbt nedklottrade i mobilen mellan två kunder i biokassan. Det kulminerade efter Bråvalla när orden bara måste ut och helt plötsligt stod jag där med tusentals visningar på en spoken word-video som orsakade cirka lika mycket kärlek som hat. Okej, nej, det kändes så men det var så mycket mer kärlek. På krogen kom främlingar fram, skakade hand, haglade komplimanger som jag inte vet hur jag ska hantera. Det händer forfarande, vilket är bra för mitt bekräftelsebehov men dåligt för min hybris.
 
Jag var nere i Stockholm i juli. Bodde på hotell, drack rödvin på uteserveringar, gick på söder, genom gamla stan, läste och gick på arbetsintervju. Det är första gången jag varit helt själv i en stad och det var obehagligt. Men det gick bra. Eller, jag vet inte om jag fått jobbet än. Mest troligt inte. Men allt annat gick bra. Blev antagen till en creddig utbildning där nere också - tog den inte. Jag väntar fortfarande på att Piteå ska ha tuggat mig klart och spottat ut mig i en servett eller något, men det händer liksom aldrig. Staden blir större varje gång jag öppnar ögonen och det finns någonting här som jag inte kan sätta fingret på men som håller mig kvar. Kanske nästa höst.
 
Just nu mår jag som jag alltid gör när det sista av sommaren börjar kramas ur: inte superbra alltså. "Säsongsdepression" säger folk men nej jag tror inte det. När en hel sommar av jobb lägger sig sköljer liksom all stress och alla måsten över en som en himla flodvåg och då dör man. Men bara lite grann, det börjar gå över nu, och därför ville jag bara att ni skulle veta att jag lever. Igen.
Min dagbok | | Kommentera
Upp